Stockholms äldsta bebodda hus

Kök med spännande planlösning
Golvet återställdes och tiljorna lämnades som de var Golvet återställdes och tiljorna lämnades som de var
Små detaljer gör helheten Små detaljer gör helheten
Stockholms äldsta bebodda hus Stockholms äldsta bebodda hus
Hur intressant var artikeln?
 

Djurgården i Stockholm är ett välkänt turistmål både för svenskar och för utlänningar. Här vimlar det av människor under helger och semestertider. Skansen, Gröna Lund och Rosendals trädgårdar tillsammans med diverse museer och utställningslokaler lockar med underhållning och vackra miljöer.

Vad man kanske inte alltid lägger märke till när man besöker Djurgården är den lilla ön Beckholmen. Den ligger strax utanför den västra delen av Södra Djurgården, precis vid Saltsjöns inlopp till centrala Stockholm. Här är det, till skillnad mot övriga Djurgården, lugnt och stilla. Troligtvis tack vare att ön ligger lite undanskymd samt att den är en aktiv arbetsplats för båtfolk. Beckholmen är en del av Ekoparken (nationalpark som bildades 1995 och sträcker sig från Ulriksdal till Djurgården och Fjäderholmarna) och har en unik och levande maritim miljö. Här finns varv, stora dockor för reparation och underhåll av fartyg, kajplatser och några kulturmärkta byggnader.

På Beckholmen ligger även Sjöskolan som utbildar både proffs och fritidsseglare i sjökunskap. Sjöskolans ägare och grundare Anna Michalowska är en av de få som förunnats ett boende på denna fascinerande och kulturhistoriska ö mitt i Stockholm. Förr kallades Beckholmen Biskopsholmen, men bytte namn i samband med att ett becksjuderiverk öppnades på ön under 1600-talet. Man kokade och sjöd trätjära för att utvinna beck som användes till att göra facklor, stryka fartyg och göra rep med. I och med att verksamheten innebar en extremt hög brandrisk förlades den till ön utanför staden.

RENOVERADE HUSET SJÄLVA
Anna Michalowska och hennes man fick efter några års boende på en båt vid Beckholmen flytta in i den gamla Tjärinspektor bostaden, vars stengrund har daterats till 1680-talet. Huset har varit bostad under mer än trehundra år och är Stockholms äldsta bebodda trähus. Det består idag av fyra lägenheter varav tre är permanentbostäder. När Anna flyttade in 1986 var huset helt omodernt. Det saknade toalett, värme och varmvatten. Det fanns ingen elspis och det lilla huset var målat med plastfärger som flagnat. Väggarna var klädda med masonit och ett plastgolv låg ovanpå husets uråldriga originaltiljor. I och med att huset inte var K-märkt (det gjordes först på 90-talet) fick Anna och hennes man tillåtelse att renovera det själva under överinseende av Stadsmuseet och Byggnadsstyrelsen.
– Man var inte så nitisk med byggnadsvårdsregler på den tiden, berättar Anna, så vi kunde dra in varmvatten och avloppsrör mer eller mindre som vi ville. Tur var väl det för utan badrum, toalett eller värme hade det varit svårt att bo här permanent.

ÅTERSTÄLLA KARAKTÄREN
– Prioritering nummer ett var att få till ett fungerande badrum, säger Anna. Sedan ville vi återställa husets gamla karaktär som så oförsiktigt förstörts under årens lopp. Innertaket i köket slets bort för att man skulle få fram de gamla takbjälkarna. Golvet återställdes och tiljorna lämnades
som de var, med urgröpningar och slitage från sekler av tassande fötter.
– Att golvet är så ojämnt och gropigt hör till husets karaktär, menar Anna. Det ville vi inte ta ifrån det. Golvet blir lite kallt och dragigt om vintern, men det är det värt. I springorna mellan de breda tiljorna ligger hästtagel och otjärat lin inkilade för att skydda mot det värsta draget.

FÖRVARING I TAKET
Fönsterfoder, socklar och lister specialritades från gamla mallar och väggarna målades med limfärg som stänktes med björkris. Färgen passar utmärkt i den gamla miljön och har hållit i över tjugo år. Den ursprunglige vedspisen som än idag värmer så gott som hela huset under vintern lyftes upp till bänkhöjd och kunde därefter integreras med en modern
spis som installerades i det gamla vedfacket. Framför spisen lades en plåtskiva för att skydda golvet från matlagningsstänk. I och med att huset är litet (ca 70 kvm) och idag bebos av tre personer (Anna, hennes man Bertil och sonen Björn) är bra
förvaringsutrymmen ett måste. Taket är lågt så det finns ingen plats att tala om på höjden. Däremot fungerar innertaket mellan de grova bjälkarna utmärkt som förvaring. Här ryms fiskespön, kastruller, stekpannor, grytor och allt annat man kan behöva på ön inkilade mellan bjälkarna eller hängandes på krokar. De finns lättingängliga men utan att vara i vägen.

SPÄNNANDE PLANLÖSNING
Även väggarna är klädda med krokar och hakar. En gammal vacker kopparpanna på väggen gömmer runda knäckbröd. En skiftnyckel som målats turkos hänger bredvid. Hyllor och ett vackert väggskåp erbjuder mer traditionell förvaring för porslin, bunkar, vaser och kärl. Mikrovågsugnen är inbyggd i ett skafferi vid kylen för att spara plats och en kombinerad sittbänk/förvaringslåda rymmer dukar och linne. En lång arbetsbänk vid ena köksfönstret har lådor och hurtsar for bestick och annat smått. Här utnyttjas allt extra utrymme effektivt och smart. I äldre hus, där ingenting är vågrätt och där man lätt får många knepiga vinklar och vrår när man renoverar och bygger om, får man omvandla de utrymmen som ”blir över” till smart förvaring. Det bidrar också till en spännande planlösning som ständigt bjuder betraktaren på nya överraskningar. Finns det något tråkigare än hus där man vet exakt var toaletten, badrummet och köket ligger fastän man aldrig varit där förut?

EXCEPTIONELL CHARM
Annas hus är som en liten Pandoras ask av spännande lösningar och utrymmen som kombinerar en modern livsstil med en gammal miljö. Alla bekvämligheter finns där, fast med exceptionell charm och uppfinningsrikedom.
– Om man ska klara av att bo trångt, säger Anna, är det viktigt att man kan tillåta huset att förändras. Olika epoker i livet måste kunna få ändra husets karaktär. De få utrymmen man har får byggas om och inredas olika beroende på vad man behöver just då. Tjärinspektor bostaden har bytt skepnad och planlösning flera gånger. Det har varit småbarnsbostad fullt med leksaker. Annas barn använde på den tiden köksfönstret som dörr där de hoppade in och ut. Det har varit tonårsbostad då väggar sattes upp och nya rum skapades på grund av ett ökat behov av att avskildhet och det har varit bostad för tre då vägar revs igen och fler bekvämligheter inrättades i takt med ökade krav på en modern levnadsstandard.
– Vi har bott fyra personer på den här ytan i tio år och det
har fungerat bra tack vare att huset har fått förändras i takt
med våra liv, säger Anna.

Information/Fakta:

TEXT: SUZANNE LINGE FOTO: HPG