Entré för entrén

Historiskt sett användes begreppet villa redan i antikens Rom, där det betecknade större palatsliknande byggnader utanför sta-den. Men villan som vi känner den i dag är ett betydligt senare fenomen. Under vinjetten Villadetaljer kommer vi att studera ut-vecklingen av våra hus i detalj. Först ut är entrén och hur den såg ut mellan 1890 och 1920.

När det svenska villabyggandet kom igång i slutet av 1800-talet var syftet att komma bort från den ”osunda staden”. Djursholm var Sveriges första egentliga villaområde, men efter sekelskiftet gick utvecklingen snabbt. Entrén, som idag är en ganska framträdande del av villan, var från början något man helst ville dölja.

1890–1900
Under 1890-talet ville man att gatufasaden skulle vara en finsida med symmetrisk uppbyggnad. Därför placerades entrén in mot trädgården. Ytterdörrarna var i allmänhet utåtgående pardörrar med glasning upptill i dörrbladen. Oftast handlade det om tunna träkonstruktioner kompletterade med inåtgående innerdörrar för att isolera mot kylan. Det fanns gott om snickerifabriker som tillhandahöll dörrar och det var en vanlig lagervara på de många brädgårdarna. Modefärgerna för dörren var mustiga som mörk ockra, krom-grönt, engelskt rött eller brun umbra.

1900–1910
När 1900-talet inleds lägger man större vikt vid entrépartiet som får en förstukvist, ofta med balkong över, symmetriskt placerad mitt på långfasaden. Utformningen av entrétrappor av trä med vitmålade räcken blir arkitekternas nya favorit. Stilidealen för med sig dekorativa dörrar med varierande glasningar och dörrspeglar. Nästan alla dörrar har spröjsad glasning och det blir vanligt med ett ouppvärmt vindfång som en sluss mellan ytter- och innerdörr. Konstruktionen blir kraftigare än tidigare eftersom dörrbladen är större och att dekorativa snickerier byggs på. Modefärgerna har nu skiftat till ljusa som vitt, ljusgrått, ockra och grönt. Även fernissade ekdörrar är relativt vanligt.

1910–1920
Under nationalromantiken får entrén återigen en ganska underordnad roll hos arkitekterna. Karakteristiskt är en ganska enkel men robust ytterdörr, direkt i fasadliv eller under utdraget takfall, utsmyckad med grova lövsågerier. Förebilderna fanns i den äldre allmogearkitekturen. På putsade villor var det inte ovanligt med dekorativa omfattningar i nationalromantisk stil  med förebild från svenska herresäten. Ytterdörrarna var kraftiga konstruktioner, tillverkade i kvistfri kärnfuru, med individuell prägel tillverkade av lokala snickerier. Färgerna var dova, gärna brunt eller grönt. Eftersom villans sockel var av huggen sten eller putsad betong var det naturligt att entrétrappan byggdes i samma material.