Agneta Sjödin - Jag har hittat mitt språk

Agneta Sjödin, Foto: tv4
Agneta Sjödin, Foto: tv4 Agneta Sjödin, Foto: tv4
Hur intressant var artikeln?
 

Det är bråda tider för TV-profilen och författarinnan Agneta Sjödin. När Villa Aktuellt ringer upp har hon precis kommit hem efter ett långt danspass och letar efter en ugnsplåt till den djupfrysta pizzan.  
– Jag brukar försöka tänka på vad jag äter, men nu handlar det om minsta möjliga stress, skrattar hon och konstaterar ursäktande att man inte kan hålla på och vara duktig på alla plan samtidigt ...

Agneta Sjödinhar inga problem att sysselsätta sig för tillfället. Hon håller föreläsningar, lanseringen av hennes tredje roman Ett ljus i mörkret är i full gång och hon tränar hårt med att lära sig danssteg för TV4:s Let’s Dance.
– Det känns i kroppen och fötterna, men det är kul. Jag har ju knappt dansat någonting i mitt liv. Inte på det sättet. Men taktkänslan har jag, nu gäller det bara att koordinera armar, ben och huvud (skratt).

TAR EN DAG I TAGET
Med långa träningspass, en pågående boklansering, TV-jobb, en ny bok som sakta börjar ta form och en ny lägenhet som väntar på att bli inredd är det lätt att bli stressad, men Agneta tar det hela med ro.
– Jag har lättare att hantera stress nu än tidigare. Jag planerar bättre, har lättare att stanna upp och ta ett andetag. Framför allt hjälper det att jag har bestämt mig för att ta en dag i taget. Det betyder mycket.Tillhör du dem som blir rastlös om inte tempot är högt?
– Nej, jag föredrar egentligen ett lugnare tempo. Det här fungerar just nu. Men jag kan ha perioder då jag nästan längtar efter att bli pensionär och ta det lugnt. Du vet, att bara sitta, skriva men samtidigt hålla igång den sociala biten, att umgås.

PILGRIMSRESA
För fem år sedan gjorde Agneta sin pilgrimsresa till San-tiago de Compostela, en vandring på drygt 80 mil och en upplevelse som förändrade hennes syn på tillvaron. Och sig själv.
– Jag vandrade själv och fick äntligen tid att umgås med mig själv. Nu försöker jag sitta ned minst tre gånger per dag och meditera. Det är viktigt för mig att jag tar den tiden att landa och få kontakt med mig själv. Det är när man reflekterar över händelser efteråt som man lär sig saker. Inte när man är mitt i dem. Hennes debutbok, intervjusamlingen Vändpunkter, släpp-tes 2005. Agneta hade egentligen inte planerat några fler böcker, men skrivandet gav henne mersmak och tre romaner senare är det hennes författarkarriär som står i fokus.
– Det är mycket arbete, men fantastiskt kul. Man sitter i det här rummet och umgås med sig själv på ett väldig härligt sätt. Det gör man sällan annars. Jag tror att det är det som gör att jag tycker det är så roligt att skriva. Jag kommer att fortsätta göra avstickare som till exempel TV, men det är i skrivandet jag har mitt hjärta just nu.

NY ROMAN
Så sent som i oktober släpptes romanen Ett ljus i mörkret där Agneta ger sin version av helgonet Lucias liv och arbetet med en ny roman har redan påbörjats.
– Man vet ju aldrig vad som händer med en bok man börjar med. Det kan bli något helt annat till slut. Men det handlar fortfarande om samma tema och känsla. Jag vill gärna skriva böcker där man blir omfamnad eller uppfylls av något varmt. Känslor som berör. Jag tycker att jag har hittat ett språk som jag trivs med. Sedan hoppas jag ju så klart att jag ska utvecklas och i framtiden få lov att experimentera med helt andra saker.Men det kommer att ta ett tag innan vi kan läsa resultatet, Let’s Dance och andra projekt har gjort att boken för tillfället ligger på is.
– Jag har lärt mig att inte bli frustrerad över att inte hinna med. Vissa saker får man bara acceptera. Jag tycker mycket om sinnesrobönen; Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Har ditt andliga intresse funnits där hela tiden?
– Ja, i hela mitt liv. Historia och religion var mina favoritämnen i skolan. Sedan har det funnits perioder i mitt liv, som till exempel när jag började på Fyran och allting gick så snabbt, som jag inte varit så förankrad i det. Men det har kommit tillbaka i och med att jag blivit lite äldre …

nyckelord: